newskomza Kontakt
Så väljer vi ljus och mätare när studion ska se rätt ut
Nyheter Ljus i studio

Så väljer vi ljus och mätare när studion ska se rätt ut

Maria Johansson går igenom de verktyg och metoder vi använder på ljusmodulen: lampor, diffusion, färgtemperaturmätning och en fast ordning för trepunktsljus.

Maria Johansson 5 min lästid

Varför vi börjar med verktygen

Jag undervisar i ljud, men på en nyhetsstudio sitter ljus och ljud tätt ihop. En skarp skugga från en lampa i fel läge syns i bilden, och en lampa som surrar hörs i mikrofonen. Därför får deltagarna i ljusmodulen lära sig verktygen på riktigt innan de börjar flytta på något.

Vi arbetar med en liten uppsättning lampor som alla går att förstå på en eftermiddag: mjuka ljuskällor med diffusion, några fokuserbara lampor med klaffar, stativ med sandsäckar och en dimmerrigg. Poängen är att du ska kunna förklara varför varje lampa står där den står, inte bara att den står där.

Erik Bergström leder modulen, och hans regel är att ingen tänder en lampa utan att veta vad den ska göra. Det låter strängt, men det sparar mycket tid. En deltagare som kan svara på frågan går snabbt vidare till nästa steg i övningen.

Mjukt ljus och fokuserat ljus

Mjuka ljuskällor, till exempel lampor bakom en stor diffusionsskärm, används som huvudljus på programledaren. De ger en jämn hud och förlåter små rörelser i sidled. I en nyhetsstudio, där någon sitter vid ett bord i flera minuter, är det en stor fördel.

Fokuserbara lampor ger hårdare ljus som du kan forma med klaffar. Vi använder dem som kantljus bakom personen och för att lyfta fram scenografin. Här lär sig deltagarna att ett hårt ljus kräver mer noggrannhet, eftersom varje liten vinkeländring syns som en ny skugga på väggen.

Under övningarna växlar vi medvetet mellan de två typerna på samma motiv. Det tydligaste sättet att förstå skillnaden är att se samma person med båda, bredvid varandra på monitorn, och sedan bestämma vilket som passar programmets stil.

  • Mjukt ljus: huvudljus, jämn hud, förlåtande
  • Fokuserat ljus: kantljus och scenografi
  • Klaffar och diffusion styr formen

Färgtemperatur och mätning

Lampor med olika färgtemperatur i samma bild är ett vanligt nybörjarfel. Dagsljus från ett fönster blandas med varmare studiolampor, och huden blir blåaktig på ena sidan. Vi använder en handhållen färgtemperaturmätare och mäter varje lampa för sig innan något annat justeras.

Därefter bestämmer vi en gemensam inställning, vanligtvis genom att alla lampor i studion håller samma temperatur och att kamerorna vitbalanseras mot ett vitt kort under det ljuset. Fönster täcks eller dämpas, så att dagsljuset inte ändrar sig mitt under övningen.

Mätaren är ett enkelt verktyg, men den lär deltagarna att lita på siffror före ögonen. Ögat vänjer sig snabbt vid en färgton, medan kameran ser skillnaden direkt. En mätning tar en halv minut och sparar långa diskussioner efteråt.

Trepunktsljus som fast ordning

Trepunktsljus består av huvudljus, fyllnadsljus och kantljus. Vi bygger det alltid i samma ordning: först huvudljuset från ena sidan, sedan fyllnaden för att mjuka upp skuggan, till sist kantljuset bakom för att skilja personen från bakgrunden. Ordningen gör att du ser vad varje lampa tillför.

Efter varje steg tittar deltagarna på monitorn och beskriver förändringen med egna ord. Det kan låta överdrivet, men det tränar blicken. Den som kan säga att fyllnaden tog bort för mycket kontrast vet också hur den ska rätta till det.

Kantljuset är oftast det som nybörjare hoppar över, och det är det som gör bilden professionell. En smal ljuskant på axlar och hår ger djup. Vi ägnar därför lite extra tid åt att placera det så att det inte blänker i glasögon eller på kameran.

  • 1. Huvudljus från sidan
  • 2. Fyllnadsljus mot skuggan
  • 3. Kantljus bakom personen

Scenografin är också ett ljusobjekt

När programledaren är ljussatt vänder vi oss mot bakgrunden. Ytor som blänker, till exempel glas och lackerade skivor, reflekterar lamporna och ger fläckar i bilden. Vi lär oss därför att flytta ljuset snarare än att flytta möbler, och att använda klaffar för att hålla ljus borta från ytor som inte ska lysa.

Bakgrunden ska vara något mörkare än personen. Det styr blicken rätt och gör att ansiktet blir bildens tyngdpunkt. Vi justerar med dimmern, steg för steg, tills balansen känns naturlig på monitorn.

Här märks också hur ljus och kamera hänger ihop. En kamera som rör sig i studion ser scenografin från nya vinklar, och en reflex som inte syntes från ett håll dyker upp från ett annat. Deltagarna går därför runt och kontrollerar från flera positioner.

Det här gör vi i höstmörkret

Så här års är dagsljuset kort och lågt, och det märks i studior med fönster. Ljuset ändrar sig snabbare under dagen, och eftermiddagens gula sken kan förstöra en inspelning som började i neutralt ljus. Vi täcker fönstren tidigt och bygger hela ljussättningen på lampor, så att den ser likadan ut klockan tio och klockan fyra.

Vi passar också på att gå igenom utrustningen. Kablar kontrolleras, diffusionsmaterial tvättas eller byts om det har blivit gult, och lampor som har varit mycket i bruk får nya fästen. Slitet material ändrar färgen på ljuset utan att man tänker på det.

Den som vill förbereda sig inför kursen kan helt enkelt titta på hur ljuset faller i ett rum en mörk höstkväll. Var kommer det ifrån, hur hårt är det, vilken färg har det? Det är exakt de frågorna vi ställer i studion.

Verktygen på ljusmodulen är få och medvetet enkla: mjuka och fokuserbara lampor, en färgtemperaturmätare och en fast ordning för trepunktsljus. Det som tar tid är att lära sig se, inte att lära sig utrustningen. Med en metod du kan upprepa blir ljussättningen ett hantverk du litar på, oavsett om studion är stor eller liten.

Om skribenten

Maria Johansson

Instruktör, ljud

Ljudtekniker med bakgrund från tv-studio och konsertproduktion. Undervisar i mikrofonteknik och mixning.