Så rigges en tv-studio: kameror, kablage och bildmixer i rätt ordning

När nya kursdeltagare kommer in i studion vill de flesta direkt greppa en kamera. Jag brukar be dem vänta. Vi börjar med ett golvplan på papper: var sitter programledaren, var står kamerorna, var går folk när sändningen pågår och var får det absolut inte ligga något. Det tar tjugo minuter och sparar flera timmar senare.

Ett bra golvplan svarar på tre frågor. Vilken bild ska vi kunna ta, från vilka vinklar? Hur ska kablarna dras för att korsa så få gångvägar som möjligt? Och var står den som ska ingripera om något går fel? Först när gruppen är överens om svaren bär vi in stativen.

Vi markerar placeringarna med tejp på golvet. Det ser enkelt ut, men det gör att alla ser samma plan och kan påpeka när något avviker. En kamera som flyttats tio centimeter kan ändra hela bildkompositionen.

• Rita golvplanet innan något bärs in
• Markera kamerapositioner och gångvägar med tejp
• Bestäm i förväg var ingen får gå

Ett stativ ställs upp i en bestämd ordning. Benen ut och låsta, sedan höjden, sedan plattan och först sist kameran. Vi övar på att göra detta utan att titta, för i en riktig studio går det ofta fort. Hjulplattan ska vara rullad till rätt läge och bromsad innan någon rör vid kamerahuvudet.

Balansen justeras med kameran på plats. Lutar huvudet framåt när du släpper handtaget är balansen fel, och då blir varje panorering ryckig. Det är en av de vanligaste orsakerna till att nybörjares kamerarörelser ser stela ut, och det rättas till på två minuter när man vet vad man söker.

Kamerans sökare eller monitor ställs in efter den som ska arbeta vid den. Vi pratar också om kroppshållning, eftersom en operatör som står snett i fyrtio minuter tappar precision. Små saker, men de märks i bilden.

• Ordning vid uppställning: ben, höjd, platta, kamera
• Kontrollera balansen innan du släpper handtaget
• Bromsa hjulplattan före varje take

Kablar är det som oftast skapar problem i en studio. Vi märker båda ändar av varje kabel, samma färg och nummer, så att man på sekunder kan följa en signal från kamera till mixer. Det låter pedantiskt tills man står med en tom skärm och sändningen börjar om fem minuter.

Kablarna dras längs väggar och under stativens bas där det går, och korsar gångvägar bara i markerade kabelbryggor. Överskott rullas i stora, lösa slingor och aldrig hårt, eftersom hårda knyckar skadar ledarna över tid. Vi tejpar fast sträckor som ändå måste korsa golvet, så att ingen snubblar.

I kursen får gruppen ibland i uppgift att felsöka en studio där jag i förväg bytt plats på två kablar. Att hitta felet med hjälp av märkningen lär mer än en timmes föreläsning.

• Märk båda ändar med samma nummer och färg
• Rulla överskott i lösa slingor
• Tejpa fast alla sträckor som korsar golv

Bildmixern tar emot alla kamerasignaler och bestämmer vad som går ut. Innan vi gör något annat kontrollerar vi att varje ingång visar rätt kamera och att etiketterna på mixern stämmer med verkligheten. Kamera ett ska vara kamera ett överallt, annars får regissören fel bild när det gäller.

Därefter testar vi övergångarna. En enkel klippning, en mjuk övertoning och en grafik som läggs över bilden. Vi gör det utan publik och utan tidspress, och byter roller så att alla får sitta vid mixern. Den som tidigare bara stått vid en kamera förstår ofta först här varför regissören ber om en bild i en viss ordning.

Vi pratar också om att inte ändra inställningar mitt i en övning utan att säga till. En tyst ändring i mixern kan lura hela gruppen i flera minuter.

• Kontrollera att ingångar och etiketter stämmer
• Öva klippning och övertoning utan tidspress
• Byt roller så att alla provar mixern

Säkerheten i studion handlar mest om gamla, enkla vanor. Stativ ska inte stå där någon kan gå in i dem. Tunga lampor och utrustning hålls nere i höjd tills de ska användas. Ingen lyfter något tungt ensam, och alla ropar till när något rullas förbi.

Efter varje pass kontrollerar vi strömförsörjningen. Förlängningskablar och grenuttag får inte överbelastas, och strömbrytare ska vara nåbara. Det är trist att prata om, men studior har stängts för mindre än en trasig kabelsko.

Jag ber alltid deltagarna att säga högt vad de gör när de flyttar något. Då blir säkerhet en del av samarbetet, och den som ser en risk vågar säga till innan det händer något.

• Ropa till när något rullas eller bärs förbi
• Lyft tungt två och två
• Kontrollera ström och grenuttag efter passet

Många hoppar över nedmonteringen i sina tankar, men det är där studions skick avgörs. Vi plockar ned i omvänd ordning mot uppställningen: kablar först, sedan kameror från stativen, sist stativen. Varje kabel rullas rätt och läggs tillbaka på sin plats så att nästa grupp hittar den.

Vi avslutar med en kort genomgång vid mixern. Vad fungerade, vad tog tid, vad gick fel och varför. Ofta handlar svaren om små saker: en kabel utan märkning, ett stativ som placerades fel eller en etikett som saknades. Anteckningarna används vid nästa uppställning.

På så sätt blir uppbyggnaden snabbare för varje pass utan att någon behöver jaga tempo. Rutinen sitter i händerna efter några veckor.

• Montera ned i omvänd ordning
• Rulla och märk varje kabel rätt
• Avsluta med en kort genomgång