Vanliga misstag när du sätter upp en tv-studio och hur du undviker dem

Det första jag lägger märke till när en nybörjare har byggt sin studio är kablarna. De ligger i trasslade högar, korsar gångvägar och hänger i kamerastativens ben. Det ser rörigt ut, men det är också ett säkerhetsproblem. Någon snubblar, en kamera dras över ända eller en kontakt lossnar mitt i en övning.

Lösningen är att tänka i led. Dra varje kabel längs en bestämd väg, helst längs väggen eller bakom scenografin, och låt alla kablar som hör ihop följa varandra. Korsningar ska vara få och göras i räta vinklar. Där en gångväg måste korsas använder du kabelbryggor eller tejp som håller kabeln plant mot golvet.

På kursen går vi igenom det här redan första dagen, innan någon kamera slås på. Det låter tråkigt, men en studio med ordning på kablarna går att felsöka. En studio utan ordning gör det inte.

• Dra kablar längs väggar och bakom scenografi
• Undvik korsningar och korsa i räta vinklar
• Lämna aldrig kabel löst i gångvägar

Ett vanligt misstag är att placera kamerorna där det först verkar bekvämt, utan att tänka på vad de ska se och hur operatören ska röra sig. Stativet hamnar för nära bordet, hjulen blockeras av kablar och operatören kan inte panorera utan att stöta i något.

Börja i stället med bilden. Bestäm vilka vinklar som behövs, markera kamerapositionerna på golvet och kontrollera att operatören har fri rörelse runt om. Lämna också utrymme för att kunna backa och byta position under sändning. Ställ hjulen i riktning mot rörelsen och lås dem när kameran står still.

Kontrollera även att stativets ben inte hamnar där någon kommer att gå. Tre ben i ett smalt stråk är en olycka som väntar på att hända, särskilt när många arbetar i samma rum.

När det blir dags att koppla in bildmixern har många ingen karta över vilken ingång som är vilken kamera. Resultatet blir att regissören trycker på fel knapp, och ingen förstår varför bilden på programutgången inte stämmer med det som sägs i intercom.

Gör det enkelt för dig själv. Märk varje kabel i båda ändar med samma nummer som kameran har, och skriv en liten lista som sitter vid mixern. Kamera ett går in på ingång ett, kamera två på ingång två, och så vidare. Logiken ska vara densamma varje gång studion byggs.

Testa sedan varje ingång en i taget innan du går vidare. Det tar några minuter, men sparar dig från att leta fel samtidigt som alla står och väntar på dig.

• Märk kablar i båda ändar med kameranummer
• Ha en ingångslista vid mixern
• Testa en ingång i taget

Många hoppar rakt in i en övning efter att de byggt klart. Då upptäcks felen först när någon ska prata: kameran ger ingen bild, ljudet saknas eller en monitor är svart. Stressen i gruppen gör det svårare att hitta orsaken.

Sätt in en fast testrutin mellan uppbyggnad och övning. Gå igenom bilden från varje kamera, kontrollera att alla monitorer visar rätt källa och lyssna på intercom. Låt någon stå i bild så att du ser skärpa och inramning på riktigt.

Rutinen behöver inte ta mer än tio minuter när den väl sitter. Vi på kursen låter deltagarna turas om att leda testkörningen, eftersom det är där man lär sig förstå hela kedjan och inte bara sin egen del.

Misstagen slutar inte när övningen är över. När det är dags att riva studion packas allt ihop snabbt, kablarna rullas hårt och stoppas i en säck, och kontakter och adaptrar hamnar där det finns plats. Nästa gång tar det en halvtimme att reda ut.

Rulla kablar i jämna slingor, över och under, så att de inte får knutar och slitage. Lägg adaptrar och små delar i märkta lådor och sätt tillbaka kamerorna i sina väskor med skydd på linsen. Kontrollera att batterier laddas.

Det som är ordnat vid nedmonteringen är klart att använda vid nästa uppbyggnad. Det gör också att utrustningen håller längre, vilket märks när du arbetar med den varje vecka.

• Rulla kablar över och under
• Märk lådor för adaptrar och små delar
• Ladda batterier direkt efter användning

Det sista misstaget är kanske det vanligaste. Nybörjare försöker lösa allt själva och vill inte störa. Men en studio är ett lagarbete, och en kollega ser ofta det du missat: en kabel som sitter löst eller ett stativ som lutar.

Be någon annan gå igenom din uppsättning med färska ögon innan ni börjar. Prata högt om vad du gör medan du bygger, så fångas missförstånd tidigt. Och fråga hellre en gång för mycket än att riskera att något går sönder.

På kursen är det en uttalad regel att ingen bygger ensam. Det handlar inte om misstro, utan om att vi lär oss mer av varandra och att uppsättningen blir säkrare när fler har tittat på den.